”Edith Gunnarsson har uppmärksammat att särskild medling efter beslut av domstol inte kommit till någon större användning i Sverige trots EU-medlingsdirektivets mål att medling skulle få större genomslagskraft. En anledning kan vara att kunskapen om medling som tvistlösningsmetod generellt är låg i Sverige. Det kan även vara så att det saknas tillräckligt många utbildade medlare. Författaren redogör för olika fall av obligatorisk medling och pekar särskilt på hur Italien arbetat med frågorna. Där är parterna sedan år 2013 i vissa typer av tvistemål skyldiga att ha ett första möte med en medlare för information och samtal kring medling i deras tvist. Det är sedan frivilligt att fortsätta. Detta har lett till en stor mängd medlingar och lösningar av tvister och även förändrat medlingskulturen i landet. Parterna har fått en snabbare, billigare och av båda accepterad lösning och domstolarna har avlastats en stor mängd tvister. Edith Gunnarsson diskuterar på ett allsidigt sätt för- och nackdelar med ett helt eller delvis obligatoriskt medlingsförfarande och rekommenderar att man även i Sverige bör överväga att införa obligatoriska moment. Hon pekar även på att parterna kan ges gynnsammare fördelningssätt för kostnaderna och att försäkringsbolagens rättsskydd kan vara en väg. Vi finner detta vara angelägna frågor som här belyses i en väl genomarbetad uppsats. Den svenska medlingskulturen behöver utvecklas och lagstiftaren har hittills valt att lägga genomförandet av medlingsdirektivet avseende dispositiva tvister i domstol på lägsta tänkbara nivå”.

”Jenna Thorsell har med hjälp av en koncis överblick av det rättsliga utgångsläget i tvistefrågor om barns boende, vårdnad och umgänge preciserat att den enskilt viktigaste frågan för att domstolarna i ökad utsträckning ska förordna om medling är säkerställandet av rätt kompetens hos medlaren i dessa särpräglade mål. Frågan om rätt kompetens är nödvändig för att medling ska utvecklas som ett naturligt, starkt och effektivt inslag till parternas och barnets fromma. Jenna Thorsell framhåller vikten av att se på medlingens effekter som helhet, oavsett om tvisten lösts omedelbart eller inte, för att bedöma om insatsen varit framgångsrik. Hon redogör för de senaste lagändringarna i ämnet och pekar på att de obligatoriska informationssamtalen – för tvister som ska till domstol – kan inriktas även på medling som ett verktyg för att nå hållbara samförståndslösningar. Hennes arbete pekar på viktiga utvecklingsfrågor för att domare – och parter – ska se medlingen som ett användbart medel i att arbeta för barnets bästa i dessa tvister”.